Alla är vi män. I skor. Vi män i skor är komplicerade. Visste du att penisbeprydda är mer känslomässiga. Vi med vagina mer logiska. Inget av det du trott är sant. Eller så är vi människor oavsett kön inte så olika som vi tror, mer än rent biologiskt. Vilket i och för sig kan räcka för att missförstånd ska kunna uppstå. Kanske är lite ökad medvetenhet på sin plats i det eviga stereotypa uppdelandet av oss män i skor som ger upphov till alla möjliga och omöjliga föreställningar som känns, en smula, minst sagt, forntida. Män är inte mentala och kvinnor är inte emotionella. Vi är både och. Varenda en av oss.

Det finns forskning som stödjer det jag inledningsvis påstår. Forskning inom ärftlighet visar att barn ärver sin känslomässiga förmåga av sina fäder och sin mentala intelligens av sina mödrar. De flesta parar ihop livmoderkroppar med känslor och relationer. Vi har fått intrycket att tankar och logik är mer förknippade med peniskroppar. Prata om känslor är något vaginakroppar gör. Peniskroppar tillhör den maskulina stereotypen eller snarare ”den tysta typen” som inte behöver ”prata om det”, utan hanterar allt inom sig. Så mycket bullshit existerar verkligen under solen.

Nu är förstås den stereotypa bilden inte sanningen, men den fortsätter att påverka oss undermedvetet. Den har påverkat mig. Flickor uppfostras fortfarande till stor del att vara tysta, duktiga och snälla. Pojkar förväntas vara stökiga. De känslomässiga konstnärliga pojkarna låtsas fortfarande gilla fotboll för att passa in. Om du inte tror mig, fråga Hampus Nesvold som åkt land och rike runt med föreställningen ”Ta det som en man”. Han har varit pojke nyligen. Det har inte jag. Nu är han en man som visar baksidan med den högst verkliga baksidan med tystnadskulturen. Den tar livet av folk. Bokstavligt talat. Fler män än kvinnor begår självmord av den här ytterst sorgliga anledningen.

Den tar faktiskt livet av alla sorter; både de med livmoder och de utan. Även om siffrorna är betydligt högre för de utan. De som kulturellt fått lära sig att inte visa känslor. Uttrycka oss är nämligen ett biologiskt mänskligt behov. Vi mår bra av att dela med oss av och med varandra. Ensam är inte starkast. Vi behöver varandra. Ordet varandra visar att vi är som ”andra”. Var andra. När du förstår innebörden till fullo upplyser den dig. Var andra. Kliv ur dig själv i mötet med andra. Var andra, så minskar avståndet drastiskt. I samma takt som avståndet minskar försvagas oförståelse där fördomar, dömande åsikter och felaktiga tolkningar frodas. Fördomar visar att du är för domar, du är för dömande. Du blir fördömande. Alla fördomar och fördömande är kärleksbrist.

Du kan när du vet detta använda ditt eget fördömande på ett kreativt klokt sätt. Uppmärksamma när du dömer någon annan, eller dig själv. Inse din kärleksbrist. Ta ansvar för den genom att erkänna för dig själv att du behöver fylla på med mer kärlek. Påminn dig om att du tolkar verkligheten och just tolkat den på avstånd. Antingen ett avstånd du har till någon annan, eller ett avstånd du har till dig själv.

Ditt sanna jag är kärleksmedveten vilja av stor, om inte oändlig, intelligens. Varje dömande ger dig möjligheten att öka den medvetenheten. Minns därför att eftersom du inte är inuti den kroppen och inte heller upplevt exakt det den som du just har eller haft åsikter om har, så kan du omöjligt veta varför de agerar som de gör. När du dömer dig själv visar du på exakt samma icke medvetenhet.

Kanske dömer du även själva icke medvetenheten. Det är för att du, åtminstone för stunden, glömt allt du gått genom. Du har glömt ditt bagage och dina sår. Du har långvarig eller tillfällig kärleksbrist, eftersom du glömt den du egentligen är. Alla av oss har någon gång känt självförakt. Därmed vet du att icke medvetet beteende och dömande finns där inom dig. Det finns alltså även hos andra. Dömer du någons icke medvetenhet dömer du även din egen.

Du är här för att bli mer kärlek. Jag är det. Alla är det. Börja med uppmärksamheten och viljan till att vara mer kärlek. Ge det så ofta du kan till dig själv. Ge det till andra. Det finns dock en fin skiljelinje. Klarsynt medvetenhet ser icke medvetenhet, både i sig själv och andra. Att du ser den betyder inte att du dömer den. Att se klart är gåvan som kommer med ökad medvetenhet. Att se icke medvetenhet är intelligent.

Använd den gåvan väl genom kärleksfullt ansvar. Någons icke medvetna beteende visar att den behöver mer kärlek. Inte mindre. Men kärlek inrymmer även gränssättning. Så åter igen. Medvetna intelligenta val betyder ibland att öka avståndet mellan dig och andra. För främst kommer alltid ansvaret för dig själv. Att öka avståndet utan dömande kan vara det mest kärleksfulla, medvetna och intelligenta valet du kan göra.

I varje nu. Medveten eller icke medveten? Att klura ut skillnaden är själva resan.

Du är mycket större än du tror.

– Maria Magnfält