feminism

Fuck feminism? Svära i kyrkan? Dräpa en helig ko? För mig som är vegan och dessutom kvinna? Döda kor och peka finger åt feminismen. Nu har jag visst satt fan i båten. Som bekant är det nu bara att ro filuren i land. För mig som är livmoderbärare och har Moder Liv inom mig är det rejält utmanande att skriva ordet fuck tillsammans med ordet feminism. Nu är det dock så att jag lovat Skriv Anden och förresten hela världssjälen som strömmar genom mig att vara så sann jag bara kan. Fuck har ett fult rykte, men finns det en punchline i det ordet som få andra ord kan leverera. Det är ett högst användbart ord. Kanske fucktiskt det mest användbara av dem alla.

Fuck feminism och maskinism.

Länge leve unismen väcker förhoppningsvis din nyfikenhet att läsa vidare och ta reda på vad jag menar. Som havet slipar sten sköljer unismen kanske över mitt kaxiga fuck? Gör det något mindre kantigt.

Du ska få en förklaring. Mitt bidrag till mänskligheten är att förvandla och transformera. Att bidra med perspektiv av klarhet. När vi fastnar helt i och enbart ser genom det dualistiska perspektivet leder det oss till ständiga och upprepade inre och yttre konflikter. Vi kommer inte vidare. Når inte enhet. Så länge två komplementära perspektiv endast verkar i motsatser befäster de att verkligheten är en plats av ”antingen eller” som kommer av värdet ”rätt eller fel”, ”bra eller dåligt”. Bygger vi alla våra tolkningar på denna verkligheten på två ben når vi inte enhet. Vi må stå på två ben. Vi må ha två hjärnhalvor. Knepet är att förstå att de båda behövs. Kärleken dem emellan är den tredje aspekten. Däri ligger koherensen och därmed störst potential.

Det vore idiotiskt om benen levde som motsatser i kamp mot varandra, eller hur? Den tredje principen frigör kampen mellan våra hjärnhalvor och i det här exemplet våra ben. Genom att skicka de elektriska impulserna inuti hjärnan i kors skapar vi koherens och därmed en koordinerad kroppsrörelse som tar oss framåt. Detta är vad som sker när vi t e x promenerar. Hur hör nu detta samman med feminismen? Du har fattat. Så länge feminismen förblir en motståndsrörelse född ur det dualistiska perspektivet kommer den halta. Den kommer vara inställd på kamp. Som i förlängningen inte gynnar någon.

Redan ordet feminism anger ett dualistiskt perspektiv. Feminism är knutet till det kvinnliga. Motpolen (eller i ett mer enhetligt synsätt komplementet) är det maskulina. Har det maskulina en egen rörelse? Vad skulle den heta om vi utgår från samma koncept? Den skulle heta maskinism. För femininum står i kontrast till maskulinum. Inom språkvärlden har ord genus. Där finns dock ett tredje perspektiv: maskulinum, femininum och neutrum. Neutral position är den fredligare positionen när vi överför resonemanget till t e x diplomati.

robot

Har vi maskinism? Nej, vi har en motrörelse som vuxit fram som svar på obalansen inom oss. En obalans som p g a av vår mänskliga inre obalans även  visar sig mellan könen på vår planet. Därför heter den feminism. Maskinism låter dock träffande nog som det maskinella slaveri många uppfattar en så kallad patriarkalisk världsordning skapat. Genom den industriella revolutionen med sina starka monetära värden som också den genomsyras av obalans i form av makt, kamp och överlevnad, klingar maskinism faktiskt mycket som den icke fungerande värld vi just nu befinner oss i. Vars biprodukt av omänsklighet är stor psykisk ohälsa och stressrelaterade livsstilssjukdomar.

Vi är inte maskiner, men vi lever i system av maskinism. Denna ordlösa, men fullt synliga maskinism breder dessutom just nu ut sig i form av teknik och AI. Ett sätt för den maskinella världsordningen och därför haltande okunskapen att försöka skapa system frikopplade från liv. Livet i sig är vår källa, så en teknisk värld tar alltid förr eller senare död på sig själv. Livet behöver vara vid liv för att existera. Existensen vinner alltid i vad som kan se ut som en kamp mellan natur och teknik.

Maskinism haltar lytt. Precis som feminism. Så länge den är en motståndsrörelse baserad på könskamp kommer den inte ta oss hela vägen. Livet är inte mekaniskt på atomär nivå. Livet är energi. Livet har sitt ursprung i harmoni. Det är till och med mätbart att livsenergin ökar vid harmoniska tillstånd. Maskinism kommer därför aldrig vara ett system som fungerar för mänskligheten på lång sikt. Feminismen som motståndsrörelse kommer inte heller kunna leda oss till en fungerande värld. Vi går nämligen på två ben. Som måste vara koordinerade för att bära oss. Där vi går med våra mänskliga bultande hjärtan som innerst inne eftersträvar harmoni.

Jag ser inte på något sätt ner på feminismen som rörelse. Jag vore en dåre att göra det. Så många kvinnor som stått upp för sig själva, satt livet till och verkligen fått strida för något så basalt som mänskliga rättigheter. För det är inte en kvinnorörelse. Det handlar om mänskliga rättigheter. Det feminina inom oss är skadat. Det maskulina likaså. Vi består alla av både maskulin och feminin energi. De kallas elektromagnetisk biostrålning när vi sätter ord på dem med fysikens termer. Den ena är magnetisk och inåtriktad. Den andra elektrisk och utåtriktad. De behövs båda på samma sätt som båda hjärnhalvorna behövs för att vi ska fungera som helhet. Den högra blir här feminin, den vänstra maskulin och signalerna ska gå mellan dem i en ständig korslagd dans för god kroppsfunktion. Den vänstra styr höger del av kroppen. Den högra styr den vänstra. Det visar ännu tydligare att båda behövs och behöver relatera till varandra. De har olika uppgifter, olika kvaliteter, men är lika betydelsefulla. De kan inte sköta uppgiften om de inte samarbetar. Precis som vi män och kvinnor.

Det maskulina och feminina inom oss behöver förstå detta. Vi behöver förstå vår egen sanna natur. Förtrycket av den har lett till enorma obalanser. På alla plan. Det har skapat utåtriktade våldsamma beteenden både mot naturen, mellan människor och mot kvinnor och barn. Vi har som kollektiv kapat bandet med vår inre sanna natur. Betvingat den på samma sätt som vi försöker betvinga naturen runt oss. Vi har därmed tillsammans som mänsklighet skapat den kaosartade dysfunktionella värld vi lever i.

Vårt trasiga broder- och systerskap har skapat osäkerhet, självtvivel, ensamhet och orimliga behov av bekräftelse vi antingen jagar efter att uppnå (t ex makt, status eller materiella ting) eller som vi söker att dämpa (t e x sexuell bekräftelse, missbruk av alkohol, droger, mat, socker). Sett ur energiperspektiv talar jag om det som går att se i samhället omkring oss (vår yttre miljö) och det som är trasigt på djupa nivåer inuti oss (vår inre miljö). För de går inte att åtskilja. Problemet har först uppkommit inom var och en av oss. Det är också där det måste lagas. Av var och en av oss. Och tillsammans. All förändring behöver förankras först inuti. Då det yttre är dess förlängning.

Den moderna världen står nu som symbol för vår förlorade kontakt med vår egen natur. I förlorandet av kontakten med vår kärna förlorade vi de harmoniska kärnvärden som behövs för att vi ska kunna leva lyckliga. Medmänsklighet och sann glädje är egentligen människans sanna natur. En splittrad människa skapar den splittrade verklighet som nu är vårt faktum. Eller borde jag istället säga vårt fuckrum? Ett rum vi fuckat up?

Förnekelsen av den mänskliga naturen inom oss har tagit sig våldsamma utåtriktade uttryck. Även plågsamma inre uttryck. Det maskulina inom oss har i tusentals år projicerat sin inre ilska och smärta utåt. Det feminina har projicerat den inåt. Självförakt och outtalat förakt för andra (hit hör t e x den berömda bitch-blicken). Vi behöver återge oss själva rätten att känna smärta, utan att projicera den. Tårar är en uppfinning för detta. Skrika högt i en kudde likaså. Förtränga fungerar inte. Förtryckta helt naturliga mänskliga känslouttryck blir till dysfunktionell ohälsa när de inte tas om hand. Dämpa symptomen med psykofarmaka är ett sk typiskt signum för vår inåtriktade, ergo, feminina obalans. Vi behöver lära oss att vara sanna, äkta, på djupet hitta de verkliga orsakerna, hantera och bära våra smärtor och dela dem med varandra. Det handlar om att frigöra oss själva från obalans genom att laga våra brustna kopplingar.

En förtryckt inre natur förtrycker naturen i det yttre. Ren logik. Förtryck av känslor leder till sjukdom och desorienterade dysfunktionella uttryck. Att inte vara naturligt mänskliga blir till smärta inom oss. Icke medvetna om detta tar vi inte ansvar för undermedvetna smärtor. Oupplösta föder de våld, aggressiva beteenden och självhat. Åt båda riktningarna; Inåt såväl som utåt.

I ljuset av detta, förstå mig rätt när jag säger att feminismen inte räcker. Feminism räcker bara om vi förstår dess egentliga och djupare innebörd. När vi kopplar den till vår inre mänskliga natur, den livskraft som innefattar både män och kvinnor. När feminismen inte längre är ett uttryck för någon som helst form av könskamp, eller bara tillhör kvinnan. Utan tydligt och klart är en rörelse i enhet, en större medmänsklighet. Då skulle den kunna fungera. Frågan är dock om vi kan ha kvar ett ord som förknippas med bara det ena könet? Jag har personligen svårt att tro det.

fantasy avatar

I filmen Avatar symboliseras gudomligheten av ett stort Livets träd. Aeva är det som på svenska blir namnet Eva. Eva betyder liv. Ursprungsbefolkningen i filmen, de blåtonade Navi lever i harmoni med livet och livsenergin. Den sortens feminism är vad dagens feminism måste vara för att ta oss hela vägen, men det är inte vad de flesta av oss förknippar den med. Kontakten med vår inre natur och Moder jord. Åtminstone gör inte jag det. I nämnda film utgör just människorna med sin maskinism hotet för utrotning av själva livet.

Feminismen, så du förstår var jag kommer ifrån, har varit och är fortfarande oerhört viktig. Den är långt ifrån framme vid jämlikhet mellan könen på vår planet, men den har banat en väg.

En motrörelse är motsats- och konfliktbaserad. Den kan utveckla oss, men aldrig transformera. Alltför ofta ger den fortfarande en känsla av att den är ”mot” män. Rent av förklätt manshat. Däri ligger feminismens problem. Feminism av idag bör istället belysa icke medvetenhet. Okunskap. Det är icke medvetna rädda män som förtrycker och utsätter kvinnor för övergrepp. Det är icke medvetna rädda kvinnor som trakasserar varandra. Vi lever i en trasig osund och dysfunktionell värld. Alla utåtagerande skadliga beteenden hos yngre barn och hos alla bör ses för vad de är: uttryck för smärta och okunskap.

De ska inte nonchaleras, utan lyftas upp i ljuset, tas om hand, utredas och hittas orsaken till. Än idag finns det t ex i skolans värld personal som säger ”de är bara pojkar” när pojkar signalerar smärta på en mängd olika icke medvetna sätt som drabbar andra. Det hjälper inte någon. Det skadar alla. På samma sätt fryser flickor ut varandra för att söka dysfunktionell bekräftelse från gruppen och pojkarna.

Medvetenhet och kunskap som gör att vi tar egenansvar för våra djupa obalanser är den enda vägen att förändra världen.

Enhet heter unity på engelska. Un betyder en eller ett. Vi är biologiskt olika så till vida att det finns människor med och utan livmoder. Vi med livmoder ger liv och beskyddar livet. Vi utan, beskyddar livmoderbäraren. Kanske därav mer muskelmassa hos män? Båda ska hedra och vörda livet, naturen och allt levande. Det är egentligen en enkel ekvation. Det genialiska tenderar att vara det.

Un betyder en på franska; un/une beroende på om det står före ett ord som är maskulinum eller femininum. Uni återfinns i unity som betyder förening i det engelska språket. Uni hittar vi även i universum och betyder överallt just en. Universum betyder ordagrant uni (en) och vers kommer av versus (riktning, mot). Aum anses vara universums ursprungsljud. Universum är således ett ljud, en ton, i riktning mot EN. Eller en i riktning mot tonen, beroende på hur vi vänder på orden. Jag hävdar ofta att det mesta är upp och ner, bak och fram och in och ut. Så filosofiskt uttryckt kan universum sägas vara ”en förenad ton/en förenad vers som har en riktning”. Tänk vad vackert att vi ingår i en rörelse där allt, precis allt, är och måste vara förenat.För att fungera.

Det är nu unismen kommer in; en förbättrad feminism som inte utgår från eller alls låter som den är kopplad till könstillhörighet. En rörelse som kan förena alla bortom könskonflikt som istället utgår från människors samhörighet. Håll med om att könskamp leder oss inte förbi det konfliktbaserade tankesystem vi befinner oss i. Vi behöver bygga helt nya tankesystem.

sun rising over earth

Så kära medborgare i detta universum, vad sägs om lite unism som innebär att vi alla anammar förståelsen att vi alla hör ihop och tillsammans bildar en mänsklighet? En unism som börjar med fullt ansvar inuti oss enskilda organismer tillika individer?

Vad sägs om att vi alla tänker på varandra som människor? Tar ett kliv i evolutionen och låter de ytterst få biologiska skillnaderna som finns äras och respekteras så våra olika särarter kan komplettera varandra? Är det faktiskt inte hög tid att vi blir lite generella och drar alla över en kam? Låter våra olikheter komplettera och förvandlas till gemensam styrka. Så vi kan fylla våra stora männi-skor? Där medmänsklighet, livsenergi och harmoni ses  som normaltillstånd. Där frånvaron av detta, erkänns som smärtor som vi tillsammans alla bär och därför måste ta vårt ansvar för?

Vi behöver se på oss själva och varandra. På riktigt. Med kärlek.

I see you.

(Ur Avatar, där det används istället för ”jag älskar dig”).

— Maria Magnfält