Under hela mitt liv har jag fått medvetna och undermedvetna uppmaningar om att jag ska förminska mig själv. Ändra på mig. Det har troligen du också. Vad har omgivningen sagt till dig?
Jag har fått höra allt ifrån att jag tar ”för mycket plats” till att jag pratar ”för mycket”. Fått höra att jag är ”för känslig”. Det är en märklig plats det här. Ett märkligt land där förminskningen av oss börjar så fort vi pluppar ut i Landet Lagom där alla ska stöpas i samma form. I skolan var jag ”för duktig”. ”För snabb”. På jobbet var jag ”för glad”. ”För hälsosam”. Eller som kollegor kunde uttrycka det i fikarummet: – Vad du är tråkig. Det var inte själva fruktsalladen som var tråkigare än semla. Nej, hela jag var alltså tråkig.
Glad, hälsosam, snabbtänkt och duktig. Tydligen en riktigt farlig kombination. I vuxen ålder har jag varit ”för öppen”, ”för djup”. ”För spirituell”. Uppenbarligen en hotfull sprängladdning invirad i kollektivets begränsande grunda, ytliga, avstängda och smått själsdöda bittra filt av avund. Självaste ursprunget till det osynliga jantetäcket. Som alltså när som helst skulle kunna detonera den begränsande uniforma svepningen runt Landet Lagom.
Jag har däremot fått så mycket acceptans. Främst av barn och ungdomar. Som älskar att bli sedda på riktigt. Jag har blivit oerhört älskad av de med s k diagnoser, utan förbehåll. För de är välsignade nog att inte kunna anpassa sig till kollektivet. De älskar öppenheten, transparensen och sanningen. Härom veckan tittade Johanna upp och spände ögonen i mig, efter att vi på hennes initiativ hade mediterat tillsammans några minuter. Hon är en nittonårig tjej inom autismspektrat som jag är ledsagare för. Hon sade: – Är du verkligen säker på att du inte har några diagnoser, Maria? Jag svarade med ett leende på läpparna: – Jag har säkert allihop!!! Sedan brast vi i gapskratt.
Vilken otroligt sinnesrubbad tillvaro vi faktiskt lever i här. Den baseras på djupt rotade, men ack så störda, föreställningar. Som kallas normala. Fast de inte är det. De följer inte själva livets lagar. Inte de universella högre lagarna heller. Därför är samhället dysfunktionellt och kallar paradoxalt människor utanför den våta filten för dysfunktionella. Kallar mig ”för spirituell”. När livet är spirituellt i sin natur. Det finns inget liv som inte är det. Dessutom är varenda unge unik. Varenda egenskap en kvalitet. Kvalitet. Ordet andas värde, eller hur? Där olika är unika. Där det spirituella är enda vägen framåt. Utan kontakt med skapelsekraften, vår inre natur, naturen och våra högre värden återstår bara en sak: okunskap och totalt sönderfall.
Du är helt oumbärlig. Precis som jag. Livet vore omöjligt utan mig. Utan dig. Eller som mina favoriter Kanin och Nalle Puh säger:
Utan Puh skulle äventyret vara en omöjlighet, sa Kanin högtidligt…. Omöjligt utan mig! En sådan björn är jag! sa Puh stolt för sig själv.
Källa: Nalle Puh – A.A. Milne
En sådan björn är jag också. Och du med. Tiddelipom.
Jag är en pratmakerska som kan ta plats. Det betyder inte att jag tar den för någon annan. Jag tar min plats och hjälper dig att ta din. I hela min intuitiva känsliga öppenhet. Iförd min sunda medvetna kroppskostym hjälper jag dig att bli stark och trygg inuti. Hjälper dig att avtäcka mer av din storhet. Jag kan det. Vet du varför? För att jag är för mycket. För mycket är ren resurs.
Din och min inbillade otillräckliga litenhet eller ”jag duger inte som jag är-program” gynnar ingen. Den gör inte världen bättre eller ändrar kollektiva mönster. Ändrar du programmen inom dig däremot. Så påverkar du. Storheten som kommer inifrån gör nämligen det. Den förändrar allt. Ju fler vi blir som medvetet avvecklar rädsloprogrammen och kastar av oss den trånga jantemanteln ju snabbare sker förändringen i det kollektiva. För det är vi som utgör kollektivet. Eller hur? Nu spränger vi oss ut ur fångenskapen. Tillsammans.
Har du med fått negativa återspeglingar som du vill frigöra dig ifrån? Vi gör det i stort samförstånd. Du vet var jag finns.
Jag låter min älskade favoritpoetissa Edith Södergrans uppmaning avrunda för hennes ord lever också i och genom mig: ”Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är”.
Det anstår icke heller dig att göra dig mindre än du är.
Vår litenhet och avstängdhet gynnar ingen. Storheten däremot. Förändrar allt.
– Maria Magnfält, detonationskraft & transformativ PT
Wow! Magiskt… och det härliga är att jag börjat förvandla varenda ord till mina och tror på varenda ett….
DET är MAGI!
Tack Maria 🙏🏻❤️
Vad underbart att höra, Charlotte. Magi när den införlivas är ren skönhet. Är så glad att du tog dig tid och gav mig din kommentar.
Underbara tankeväckande ord från Dig 🤗
Fantastiskt roligt att höra att det väcker tanken. Första steget till medvetenheten och därmed förändringen, Monika.
Du är för underbar😄🙏
Tack fina, Annette för din kommentar här på min hemsida. Blir alltid lika glad och överraskad. 😉
Helt underbart! 🙏
Jag är också trött på att få höra allt det där du beskriver.
Jag är jag, utan att jag hindrar någon annan att vara.
Det är så sant. Mitt varande hindrar ingen annan. Var och en har sitt ansvar. Bär med dig att när någon upplever sig underlägsen dig och uttrycker det på dessa, eller andra sätt, så minns vem det återspeglar. Det återspeglar endast källan till projiceringen. Bemöt det med kärlek, BÅDE kärleken till dig och värdig vänlig kärlek till den som projicerar. För den inte förmår bättre. Jag tänker ofta på Jesus ord: ”Förlåt dem. För de vet icke vad de gör”. Även den gäller både mig själv som kanske fortfarande reagerar, håller mig tillbaka, men också dem det kommer ifrån. Självförlåtelse och insikten om att det är andras smärtor som kommer ut så. Gör det lättare att hantera inom sig. Varmaste tack för din kommentar här på min sajt.
Åh vad jag känner igen mig i det du skriver. Har hela mitt liv haft svårt för att hitta min plats i utan att bryta mot de olika normer som funnits överallt.
Ja, det beror på att du är sundare än normerna. Har med dig en medfödd medvetenhet och naturlig sundhet. Vi lever i ett mycket onormalt samhälle och därmed en verklighet som vilar på störda grundvalar. Därför är du här. För att vara du. Bara genom det påverkar du strukturerna som är sk normala, men som egentligen är djupt dysfunktionella. Det må kännas tröstlöst ibland, men ju fler vi är som återtar vår egen kraft och skalar bort osanningarna som påverkat oss. Desto mer förändrar vi de kollektiva mönster som bibehåller dessa normer. Så fortsätt vara du. Fortsätt bryta normerna. Vi gör det tillsammans (även om det känns ensamt ibland.) Vi är här för att påbörja förändringen, så heja dig och oss. De som följer normen förändrar den inte. Men. We are the game changers. Kom ihåg det. 😉 Tack för din fina kommentar. Igenkänning är den allra vackraste av feedback.
Härligt! Friskt! Modigt och underbart, Maria. Det blir också så tydligt, när jag läser, att det ju är i betraktarens/åhörarens ögon och öron som du upplevs vara ”för mycket”. Jag stöttar dig fullt ut och ska ta det som dagens uppgift att själv vara allt det jag är. För den som håller tillbaka mig själv – är jag själv. Säkerligen på grund av en massa kommentarer – ljudliga som tysta – som har gjort mig medveten om vad som inte ”passar in”. Tack.
Hej Simon,
Blir så glad att hitta din kommentar här också. Det var exakt det jag själv upptäckte. Att jag undermedvetet och helt icke medvetet, på energiplan, hållit mig tillbaka p g a kommentarer på nära håll från min familj. Som just var baserade på avundsjuka och smärtan det skapat i mig att behöva känna att människor jag älskar jämförde sig med mig och i det projicerat sin smärta ut mot mig på flera olika sätt. Det i sin tur har påverkat mig att hålla mig tillbaka mer än jag varit medveten om. Det har dock även utvecklat ökad inlyssnande förmåga och att vara stor i mitt förhållningssätt, då jag medvetet uppfattat deras smärta i att känna sig underlägsna. MEN. Det som inte helt var läkt var grundorsaken avund. När den nu kom upp för en månad sedan, har jag bearbetat den. I mig. Jag arbetar ju i mitt arbete med både mg själv och andra, på samtliga medvetandenivåer och att knäcka koderna som på djupet avvecklar och transformerar. Det tog bara en månad från upptäckt till enormt genomslag. Dessa nära anhöriga har inte vetat om detta alls. men i förra veckan var allt borta. Relationerna är helt ”plötsligt” giftfria och befriade från projiceringar. Så. Självutveckling på dessa nivåer är värt allt. Mitt inlägg var ett uttryck för mina upptäckter, utan att för den skull bli alltför privat. Vilket genomslag det blev i form av igenkänning. Så tack, för att du tog pucken och tog till dig. Det är så viktigt att påminna sig själv om. Varmt tack för din kommentar här på min sajt.