Vill du vända världen rätt tillsammans med mig? Den är nämligen upp och ner.
Det betyder att om du känner eller känt dig ”fel”, så är du på rätt spår. Det är nämligen inte fel på dig, men det finns mycket som är fel i den här världen. Att du känner dig fel eller inte riktigt passar in beror på att du råkar vara rättvänd i en ofta upp och nervänd värld. Dina spegelneuroner har uppfattat att du är annorlunda i förhållande till din omgivning.
Det betyder inte att det är fel på dig. Det enda ”felet” är möjligen att du inte kunnat se helt klart var det så kallade felet ligger och vad som är vad. Vad säger att verkligheten runt dig är det sunda som du ska spegla dig i och bedöma dig själv utefter? Det är dags att du hälsosamt separerar dig från världen, omgivningen och dess åsikter. För världen kan vara galen. Den är ofta bevisat just det. Ta dig en titt på vad som händer i den, så att du inte bara rakt av tror på mig och mina ord. Jag kan ju också vara galen. Fast. I en galen och mycket dysfunktionell verklighet är det en komplimang.
Min förhoppningsfulla avsikt är att dela mina upptäckter och därigenom ge tillbaka din unika kraft till dig för att du är ditt eget uttryck. Ingen är du, mer än du. Därför är du oerhört viktig och så mycket större än du tror.
Världen behöver dig.
Om du känner igen dig, om så bara för ett ögonblick, i att känna att du tänkt tanken att det är lite fel på dig eller att du är annorlunda. Då är du med all säkerhet här av en viktig anledning.
Du är högst troligen här för att vända världen rätt. Vänder alla vi rättvända som känner oss fel här upp och ner på världen, hamnar den lustigt nog rätt. Så vad kommer att krävas av dig nu när du inte längre kan vara kvar i föreställningen att du är en ful ankunge? Hur får du tillbaka ditt självförtroende om du kanske hela ditt liv trott att det är fel på dig? Du kanske rent av tror att det är du som är besvärlig?
Här kommer det fina i kråksången, eller borde jag säga svanesången? Du ska förstå att du är svanen, inte den fula ankungen. Eller kråkan. Du ska därför sjunga din unika svanesång. Världen behöver höra den.
Din annorlundhet må kännas som kryptonit för den här världen, eftersom den anar din sprängkraft. Kanske t o m blir hotad av den? För dig är den ren superkraft. Med den ska du spränga fram som en nyutslagen superros, i all din skira blomning tillsammans med alla vassa taggar. Taggarna skadar ingen som inte försöker plocka dig. Den som försöker plocka ner dig får ta det eventuella blödande ansvaret. För du är en ros som i full blom ska sprida din doft där du står mitt i kraften det innebär att vara unik. Din besvärlighet, det du kanske blivit kritiserad för, är din största gåva till världen. Jag har utforskat det.
Du påverkar världen oavsett om du är medveten om det eller inte. Världen har påverkat dig oavsett om du är medveten om det eller inte. Så vem vill du medvetet ska påverka vem? Vara den påverkade. Eller än mer den som påverkar? Eftersom du känt dig annorlunda, vet du svaret. Du behöver nu ta det fulla an-svaret.
Under min uppväxt fick jag alla mina första avgörande skolår höra från lärare att det sämsta med mig är att jag pratar mycket. Varenda utvecklingssamtal lät ungefär likadant i de lägre årskurserna: ”Hon är duktig, men hon pratar för mycket.” Det var aldrig någon som berättade att ett väl fungerande munläder kan vara ett uttryck för intelligens. Det var inte heller någon som funderade på eller frågade mig varför jag pratade.
Ofta pratar vi när vi antingen inte förstår, när vi är nervösa, när vi är uttråkade eller när vi saknar sysselsättning. Min svenskalärare Ingrid i 5:an var den första som fattade. Hon gav mig extraböcker och fler uppgifter. Kanske är det ytterligare en av anledningarna till att jag älskar ord och det svenska språket? För att jag tack vare henne fick lov att utvecklas. För att hon såg mig och gjorde att jag blev sedd. Att jag nu istället fick känna mig och vara duktig för att jag läste snabbt. På svenska lektionerna minns jag aldrig att jag någonsin ”pratade för mycket”. Däremot satte sig den här kritiken på tvären i mig. Ett sår som påverkat mig under livets gång. Fortfarande kan jag känna ett stick av irritation och svag smärta när någon påpekar att jag pratar mycket. Min natur har fått ärr som dröjt sig kvar, trots min medvetenhet i frågan.
Jag vet att pratkvarnen jag inrymmer är en uttrycksfull superkraft som tjänar mig väl både som skribent och talare. Den är dessutom den superkraft som tjänar andra och världen. Den är kärlekskraften som förmedlar allt som jag delar med mig av till andra.
Så det bästa med mig. Det viktigaste med mig. Det hyllades aldrig. Det fick ta skit. Jag hyllar det därför nu.
Att jag var sensitiv eller ”känslig” kom härnäst i kritiken. Den har visat sig vara i särklass min absolut största intelligens. Den är vidsträckt och tjänar precis alla jag möter, alla jag arbetar med. Den upphör aldrig att fascinera. Den gör det möjligt för mig att uppfatta information som går alla andra förbi. Den är en extra sensorisk perception som gör att jag har tillgång till en djup kunskap få förunnade. Min högkänslighet blev jag som barn allra mest kritiserad för. Ingen förstod den. Ingen älskade den. Jag har därför fått ägna hela mitt vuxna liv åt att acceptera den och alla dess många olika aspekter : Den intellektuella snabbheten som hotat andra, den känslomässiga uppfattningsförmågan som gjort andra obekväma eftersom jag känt det de försöker dölja, den känslomässiga förmågan att gråta andras oförlösta tårar, förmågan att veta andras inre bilder och tankar utan att de förmedlat dem med ord, förmågan att känna andras fysiska problem i min egen kropp och därför kunna säga var de har ont utan att de berättat det, förmågan att ta emot information från ett större medvetande, förmåga att sluta andas, förmåga att självläka. Listan kan göras hur lång som helst.
Det har varit en lång utforskande resa i att förstå denna, min i särklass mest missförstådda och icke bekräftade, superkraft av utökad perception och förmåga att veta saker omedelbart. Den gör mig annorlunda. Ja. Den är både mitt innersta och mitt yttersta. Den påverkar mig med sin rikedom. Med den påverkar jag även andra i omvandlingen till att vara mer kärlek. Ofta läker den andra på djupet. Ibland sker även spontan fysisk läkning. Det är en stor gåva av kunskap och självläkning jag fått att förvalta. En gåva som betraktades som det sämsta med mig av omgivningen. Det är galet på riktigt.
I hopp om att också du ska få tillbaka din kraft, skriver jag detta. Det världen visade missnöje med gällande dig under din uppväxt. Där kan dina absolut största talanger vila. Jag vill att du reflekteras i min spegelbild och reflekterar över dina dolda superkrafter. För ordet reflektion betyder både spegelbild och eftertanke. Det är ingen slump. Andras reflektioner återspeglas till dig. Du väljer vad det ger dig för inre reflektioner. Du återspeglar sedan dina inre reflektioner genom dina reaktioner som i sin tur blir till reflektioner i någon annan. Så fortsätter det så, här i spegelvärlden. Det är därför allt förändras när du förändras. Det är därför all förankrad förändring måste komma inifrån.
Det är dock viktigt att förstå att spegelvärlden inte handlar om en direkt avspegling. Andras beteende speglar inte ditt. Däremot är responsen på det du ser och möter alltid ditt eget ansvar. För att kunna förändra din invanda respons krävs medvetenhet som kommer av att du vågar skärskåda dig, din respons och dina reaktioner för att kunna vara eller återgå till att vara ditt autentiska själv. Så du kan hitta tillbaka till din natur och vara dina superkrafter trogen.
”Re” betyder åter eller tillbaka på latin. ”spondere” betyder att lova, att förbinda sig till något eller någon. Att respondera är alltså ett löfte och något du förbinder dig att göra till dig som en del av att du är själva livet personifierad. Det är din respons på livet som faktiskt avgör den du väljer att vara.
Ditt löfte är även ditt ansvar. Livet runt dig blir du given, det är inte ditt ansvar. Däremot är din respons på livet alltid helt och hållet din. Det är viktigt att förstå att vi även utgör reflektioner, speglingar till varandra. ”Flectere” betyder att böja, re var ju åter eller tillbaka som du minns? I en spegelreflektion är det ljusvågorna som böjs och studsar tillbaka. I tankereflektioner böjs tankarna vi tänker inåt innan de studsar tillbaka till omgivningen som återspeglingar, alltså responser i form av vårt beteende, våra uttryck och handlingar.
Responsen vi ger kommer från allra första början när vi är barn inifrån oss själva. För att sedan ju längre tiden går, allt mer bli en formad respons vi väljer utifrån omvärldens reaktioner. Det vi blir älskade för förstärks. Det vi blir kritiserade för trycks undan. Reaktion i sin tur betyder upprepade handlingar och kommer från ”re” och ”agere” som på latin betyder agera, handla, göra d v s åter göra, åter skapa. Reaktioner är därför ofta desamma och kan upprepas i släktled efter släktled, så länge de inte ifrågasätts och reflekteras över.
Reaktioner är alltså respons på det du möter. Responsen är ditt ansvar. Det är med den du svarar an på livet. I det ganska korta ordet ansvar avslöjas direkt att ansvar betyder detsamma som respons. Du svarar an på livet. Hur du gör det är ett slags löfte. Din respons, är ditt löfte till dig själv och andra.
Det skulle kunna kännas som en börda vid en första anblick (blicka an, se på) om det inte vore för att det innebär att du alltså aldrig har ansvar för någon annans reaktioner. Jag kan nästan höra hur en lättnadens suck undslipper dig. Du behöver aldrig mer ta felaktigt ansvar för andra. Alla har endast sitt eget. Däremot. Tar du verkligen ditt fulla ansvar för vad du sänder ut för speglingar till andra?
När du nu känner till detta kan du åtminstone börja resan mot att vara sann mot både dig och andra. Nu kan du, om du vill och när du vill, börja känna, agera och tala i enlighet med ditt eget samvete, din egen moraliska kompass och ditt eget inre. Du står från och med nu endast ansvarig inför dig själv. Andras respons på dig är deras ansvar. Nu kan du med värdighet, befriad från skuld, släppa över andras reaktioner och respons där de hör hemma. Hos var och en.
Befriad från allas ansvar utom ditt eget är superkraften din. Så länge du till fullo tar ditt ansvar. Det gäller i allt du relaterar till. Ju mer ansvar du tar för dig, ju större växer sig din kraft. Kom också ihåg Spindelmannens ord: ”With great power comes great responsibility”.
Så minns nu. Det är inte fel på dig. Det finns dock uppenbara fel här i världen. Ta därför ditt ansvar även genom att välja din egen omvärld så långt det är möjligt. Du har inga skyldigheter mot någon annan, mer än mot dina barn så länge de är ditt ansvar. Däremot är din respons på det du möter din.
Jag påminner dig om: Din respons är ditt löfte till dig. Din respons är ditt ansvar.
Beter sig någon illa mot dig? I enlighet med din inre kompass är det ditt ansvar att skydda dig. Det görs bäst genom att ta dig själv ut ur ekvationen genom att lämna situationen du befinner dig i. För ditt ansvar är inte att förändra andra. Det är mer sannolikt att du är här för att lära dig att ta ansvar för dig själv. Ge dig den kärlek du alltid förtjänat. För det här är ditt liv. Din möjlighet och din kärlek vilar i din respons.
Det finns många fel på och i den här världen. Så behandla dig själv rätt. Älska dina superkrafter även när ingen annan gör det.
Det är ditt unika och i särklass viktigaste bidrag till att vända världen rätt.
— Maria Magnfält
Senaste kommentarer